Tåabduktion

Tåabduktion är rörelsen där en tå förflyttas bort från fotens medellinje. Den ingår i fotens grundläggande tårörelser, tillsammans med flexion, extension och adduktion, och är viktig för tåspridning vid gång och balans. För stortån innebär abduktion oftast en förflyttning mot fotens yttre sida, medan abduktion hos de övriga tårna gör att tån flyttas bort från mitten av foten.

Anatomi och neurovaskulär situation är central för tåabduktion. De dorsala interosseerna muskulaturerna är huvudsakliga uttörare av abduktion hos tårna 2–4; de bilaterala interosseerna (dorsala) abducerar tårna från andra tårnas axel. Stortånens abduktion understödjs främst av abductor hallucis, medan lilltåens abduktion styrs av abductor digiti minimi. Innervationen av dessa inträsi muskelgrupper i foten sker huvudsakligen via den laterala plantara nerven.

Klinisk relevans och funktionärt sammanhang: tåabduktion är en del av normal fotfunktion och bidrar till tåspridning under avstamp och balansarbete. Begränsningar i tåabduktion kan uppkomma vid fotdeformiteter som hammartå eller hallux valgus och vid artros eller mjukdelsskador. Vissa tumösa eller posttraumatiska tillstånd kan påverka rörligheten. I diagnostik och rehabilitering används bedömning av tåabduktion tillsammans med övriga tårörelser för att bedöma funktion och planera behandling. I kirurgiska sammanhang kan mål om ökad eller återställd tåabduktion uppnås genom olika ingrepp som anpassar tån positions och funktion utifrån deformitetens natur.