Täckningsfaktorn

Täckningsfaktorn är ett begrepp som används för att beskriva i vilken utsträckning ett system, en tjänst eller en uppsättning data når sin avsedda målgrupp eller område. Den anger vanligtvis andelen eller densiteten av det som täcks i förhållande till det totala.

Begreppet används inom olika fält och har olika exakta betydelser beroende på sammanhanget. Generellt mäter täckningsfaktorn hur fullständigt täckningen är och kan uttryckas som ett förhållande, en procentandel eller en densitet.

Inom telekommunikation, radio- och TV-sändningar samt bredband betecknar täckningen den del av befolkningen eller det geografiska området som har tillgång till tjänsten med godkänd kvalitet, ofta definierad som en viss kravnivå på signalstyrka eller prestanda. Beräkningar baseras på kartor över täckningsområden, terrängdata och befolkningsfördelning.

Inom statistik och enkätdesign beskriver täckningsfaktorn hur väl en urvalsram täcker målpopulationen. Om delar av populationen saknas i ramen uppstår under- eller överrepresentation, vilket kan korrigeras med viktning eller justering av designfaktorer.

Andra användningsområden finns inom exempelvis försäkring, energi och produktion där täckningsfaktorn används för att bedöma hur mycket av ett behov som möts eller hur effektivt en resurs används.

Begränsningar: tolkningen av täckningsfaktorn beror på hur man definierar täckning och tidsperiod.