Tvåomgångars

Tvåomgångars är ett svenskt uttryck som vanligtvis används för att beskriva val- eller beslutssystem som genomförs i två omgångar. I den vanligaste tillämpningen gäller detta ett övergripande majoritetsval där ingen kandidat uppnår en förutsatt tröskel i första omgången. Om ingen kandidat når majoritet i första omgången genomförs därför en andra omgång mellan de främsta kandidaterna, ofta mellan två alternativ men i vissa varianter bland flera kandidater. Den andra omgången används för att utse en vinnare som får stöd av en majoritet av de röstande.

Tvåomgångarssystem finns i flera olika varianter. Den mest kända är tvåomgångars majoritetsval, där förstaplatsen i första omgången inte är tillräcklig och därmed krävs en andra omgång med färre kandidater. I vissa länder kan fler än två kandidater gå vidare till andra omgången beroende på reglerna, även om de slutliga besluten ofta sker i en tvåkandidat-runoff. Olika val kan tillämpa liknande principer men med olika trösklar för deltagande och olika regler kring vilka kandidater som får vara med i andra omgången.

Historiskt har tvåomgångars system varit särskilt vanliga i Frankrike, där de två-vals systemen har använts sedan 1800-talet i olika konstitutionella sammanhang. Systemet har spridits till många andra länder och används i olika former för president-, parlamentariska och lokala val, samt i omröstningar som kräver explicit majoritetsstöd.

Fördelar med tvåomgångarsystem inkluderar ökad legitimitet genom två partiella majoriteter och minskat spridningsproblem bland kandidater. Kritiker pekar på kostnaderna och risk för låga valdeltaganden i andra omgången samt strategiska överväganden och koalitionsbildning som kan påverka utfallet.