Transportkapaciteten

Transportkapaciteten avser den maximala mängd gods eller passagerare som ett transportsystem kan flytta genom en viss del av tiden under givna förutsättningar. Den omfattar både infrastrukturell kapacitet, hur mycket som fysiskt kan röras genom en del av nätverket, och operativ kapacitet i den dagliga driften.

Vanliga mått varierar mellan transportslag. Väg- och järnvägstransport mäts ofta i fordon per timme per riktning eller i tåg per timme. Godstrafik används ton per dag eller ton–kilometer; hamnar och flygplatser används TEU per år respektive antal landningar eller flygrörelser per timme.

Faktorer som påverkar kapaciteten inkluderar infrastrukturen kapacitet och skick, vägnätets eller banans geometri och design, signalsystem och underhåll, energitillgång och kostnader, arbetskraft och kompetens, regler och säkerhetskrav samt väder och miljöaspekter. Kapaciteten begränsas ofta av flaskhalsar i knutpunkter som korsningar, färjeleder, terminaler och uppställningsytor. Efterfrågan och variation i trafikmönster påverkar hur mycket som faktiskt utnyttjas.

Begreppen kapacitet och belastning skiljs åt. Kapacitet är den teoretiska eller praktiska max som systemet kan hantera under givna villkor, medan belastning beskriver den faktiska transportvolymen som behöver flyttas. När belastningen närmar sig kapaciteten uppstår flaskhalsar och förseningar samt minskad tillförlitlighet.

Åtgärder för att öka transportkapaciteten inkluderar investeringar i infrastruktur, förbättrad trafikstyrning och prioriteringsrutiner, effektivare schemaläggning och ruttplanering, samt ökad användning av intermodal transport och digitalisering av logistiken. Hållbarhet och regelverk kan också påverka kapaciteten, särskilt beträffande utsläppsminskningar och säkerhetsnormer.