Transportkanaler

Transportkanaler, ofta kallade membrantransportkanaler, är proteiner som bildar porer i cellmembranet och möjliggör selektiv passage av joner och små molekyler. De medverkar främst i passiv transport, där ämnen diffunderar längs sin elektrokemiska gradient, i kontrast till energikrävande pumpar.

Strukturmässigt bildar de vattenfyllda gångar genom membranet och har en selektivitet som tillåter passage av specifika ämnen. Många är reglerbara genom öppning och stängning (gating) som styrs av elektrisk spänning, ligandbindning eller mekanisk stimulering.

Exempel inkluderar jonkanaler som kalium-, natrium-, kalcium- och kloridkanaler, aquaporiner och mekanosensitive kanaler. Kanalernas öppning styrs av gatingmekanismer: voltstyrda, ligandstyrda eller mekaniskt reglerade.

Funktioner innefattar upprätthållande av vilopotential i nervceller, snabb signalöverföring i nervsystemet samt reglering av cellvolym och osmoregulation i njurar.

Reglering och klinisk relevans: aktivitet regleras av spänning, ligander, mekanisk stress och posttranslationella modifieringar. Mutationer i kanaler kan ge upphov till kanalopatier, exempelvis cystisk fibros (CFTR-kanalen) och olika hjärt- eller neurologiska störningar. Studier av kanaler används ofta med patch-clamp-teknik.

Inom logistiken används termen transportkanaler också för distributionskanaler eller transportkorridorer som länkar producenter, leverantörer och kunder mellan olika marknader.