Transaktionskostnadsteorin

Transaktionskostnadsteorin är en ekonomisk teori som förklarar varför företag uppkommer och hur ekonomisk verksamhet organiseras. Ronald Coase inledde teorin i The Nature of the Firm (1937) genom att hävda att företag bildas för att minska de kostnader som uppstår när marknader koordineras av frivilliga avtal. Oliver Williamson vidareutvecklade sedan ramverket och analyserade hur olika styrningsformer – marknad, hierarki och hybrider – väljs för att minimera transaktionskostnaderna, särskilt i situationer präglade av osäkerhet, risk och specifik investering.

Kärnbegreppen är transaktionskostnader som uppstår vid förhandling, tolkning, övervakning och kontraktets verkställighet; begränsad rationalitet och opportunism; specifik investering; osäkerhet och upprepade transaktioner. Teorin hävdar att styrningen – marknad, hierarki eller hybrider – väljs så att totala kostnader minimeras.

Användningsområden inkluderar analys av företagsgränser, make-or-buy-beslut, outsourcing och kontraktsdesign. Genom att fokusera på äganderätt och incitament belyser transaktionskostnadsteorin hur avtal och institutioner kan understödja komplexa ekonomiska transaktioner.

Kritik och begränsningar: svårigheter att empiriskt testa teorin; förenklingar i antaganden om rationalitet och tillit; kostnads- och mätproblem; teorin kan underskatta sociala faktorer som förtroende och långsiktiga relationer. Trots kritiken har teorin haft stor inverkan på organisationsdesign, kontraktsteori och offentligt företagande.