Torkmetoder

Torkmetoder är processer som används för att avlägsna fukt ur material i syfte att bevara, lagra och ändra egenskaper hos produkten. De används inom livsmedel, trä, textil, papper, kemi och läkemedelsindustrin.

Huvudgrupperna delas ofta in i naturliga torkmetoder där fukten avlägsnas genom luftflöde och miljöfaktorer, och mekaniska torkmetoder där torkanordningar driver bort fukt genom värme och avdunstning. Valet påverkas av produktens känslighet för värme, önskat slutfukthalt och energikostnader.

Naturliga torkmetoder omfattar soltorkning, lufttorkning och skuggad torkning. Dessa metoder använder omgivningens temperatur och luftfuktighet. Fördelar är låga driftskostnader och enkelhet, medan nackdelar inkluderar lång torktid och beroende av väderförhållanden samt risk för kontaminering eller ojämn torkning.

Mekaniska torkmetoder används när snabb och kontrollerad torkning krävs. Konvektions-torkning med uppvärmd luft används i torkkammare och på torkband; vakuumtorkning sänker kokpunkten och är skonsam mot värmekänsliga produkter; frysetorkning (lyofilisering) avlägsnar fukt vid låga temperaturer under vakuum. Andra vanliga metoder är spraytorkning för vätskor som blir pulver, samt band- och rulltorkning för kontinuerlig behandling. Mikrovågstorkning och infraröd torkning används för snabb uppvärmning och yt-torkning.

Faktorer som påverkar torkningen inkluderar temperatur, luftflöde, fukthalt och produktens fysiska egenskaper; torkningen följer ofta en initial konstanttorkningsperiod följt av en fallande torkningsperiod där fukten diffunderar ut ur produkten.

Användningsområden sträcker sig över livsmedel och jordbruk till trä, papper, kemikalier och läkemedel, där varje metod väljs utifrån krav på kvalitetsbevarande, energi och kostnader.