Tillgänglighetsbarriärer

Tillgänglighetsbarriärer är hinder som gör det svårt eller omöjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå samma åtkomst till byggnader, information och tjänster som andra. Begreppet omfattar många olika situationer och påverkar också äldre eller tillfälligt nedsatta.

Fysiska barriärer förekommer i byggnader, offentliga miljöer och transportmiljöer. Exempel är trappor utan ramp, brist på hiss, låga dörröppningar, smala passager, otillräcklig toalettutrustning, bristande skyltning och dålig belysning eller akustik.

Informationsbarriärer uppstår när information inte är tillgänglig eller lättförståelig. Det kan vara komplexa texter, små teckenstorlekar, låg kontrast, brist på lättlästa versioner eller avsaknad av alternativtext för bilder och diagram.

Digitala barriärer finns i webbplatser och appar. Vanliga problem är brist på textalternativ till bilder, bristande navigering med tangentbord eller skärmläsare, videor utan undertexter eller synkronisering, och brister i färgval eller responsiv design.

Andra barriärer är organisatoriska eller sociala: ekonomiska eller tidsmässiga begränsningar, bristande tillgänglighet i tjänstepresentationer, inga anpassade tjänster, attityder eller okunskap hos personal och brist på utbildning.

Konsekvenserna av barriärer är omfattande: deltagande i utbildning och arbetsliv går ned, hur tjänster används blir ineffektiva, och kostnader ökar när man behöver speciallösningar.

För att främja tillgänglighet används WCAG för digitala produkter och lagstiftning i Sverige som förbättrar tillgänglighet i offentliga tjänster. Offentliga aktörer ofta följer EU-direktiv om digital tillgänglighet.

Åtgärder inkluderar universell utformning, tillgänglighetsanpassning i planering och upphandling, användartester med personer med olika funktionsnedsättningar, och kontinuerlig uppföljning av tillgängligheten.