Tidsservrar

Tidsservrar, eller tidsservrar i nätverkssammanhang, är datorprogram eller fysiska enheter som tillhandahåller exakt tidsinformation till andra enheter så att deras inbyggda klockor kan synkroniseras. Den dominerande tekniken är Network Time Protocol, NTP, som gör beräkningar av tidsavvikelse och kommunikationsfördröjningar mellan klienter och referenser för att leverera en enhetlig tid över nätverket. En enklare variant, SNTP, används i mindre krävande enheter. I vissa nätverk används även Precision Time Protocol (PTP) där mycket hög precision krävs.

Tidsservrar hämtar sin referenstid från källor som atomur, GPS-satelliter eller andra radiotidsignaler. En tidsserver kan agera som källa för andra maskiner i organisationen eller över internet. De flesta tjänar tid genom att kombinera flera källor och beräkna offset och nätverksfördröjning för att ge klienterna en sammanhållen tidsstämpel. Externa källor och internetbaserade tidsservrar används ofta som sekundära eller redundanta referenser.

Blocket kring hur tidsservrar organiseras kallas ofta i termerna stratum. Stratum 0 är en referensklocka (som en atomklocka eller GPS-receiver) som inte direkt ansluts till nätverket. Stratum 1 är den första nivån som är direkt ansluten till Stratum 0. Stratum 2 och senare används för klienter och tjänar i större nätverk som kräver flera redundanta tidskällor och delade synkroniseringstjänster.

Vanliga användningsområden inkluderar korrekt loggning, säkerhetscertifikat, tidsstämpling av händelser och schemaläggning av nätverksutrustning. Över Internet kan noggrannheten variera från millisekunder upp till några tiotal millisekunder, medan lokala nätverk med korrekt konfiguration och moderna protokoll kan nå bättre precision. NTP har varit föremål för säkerhetsförbättringar och används ofta tillsammans med restriktioner och autentisering för att motverka manipulation av tidstämplar.