Termoregulering

Termoreglering är den biologiska processen som upprätthåller en relativt konstant kroppstemperatur hos en organism trots variationer i omgivningen. Hos däggdjur och fåglar regleras den i stor utsträckning av hypothalamus, där termoreglerande neuroner fungerar som kroppens inre termostat. Sensorer i huden och i kroppens inre organ övervakar temperatur och förmedlar kontinuerligt information till hypothalamus.

Termoregleringen innebär två huvudsakliga sidor: värmeproduktion och värmeförlust. Värmeproduktion ökar genom ämnesomsättningen och, vid behov, genom frysning (skakningar) eller genom termogenes i brunt fett. Värmeförlust regleras via blodkärlens tonus: vasokonstriktion bevarar värme, medan vasodilatation och svettning ökar värmeförlusten. Andningen och strålningen mellan kroppen och omgivningen bidrar också till värmeväxlingen. Beteenden, som att söka skugga eller klä sig rätt, kompletterar den fysiologiska regleringen och kan snabbt förändra kroppens värmebalans.

Fever och vissa störningar påverkar termoregleringen. Feber innebär att den uppsatta kroppstemperaturen höjs av centrala termoreglerande centra i hypothalamus som svar på infektioner; kroppen ökar värmeproduktionen och minskar värmeförlusten. Med tiden kan individer acclimatisera sig till extrema temperaturer, vilket förbättrar både svettning och värmebevarande mekanismer vid respektive klimatförhållande. Termoreglering är central inom fysiologi, medicin och idrottsvetenskap och är avgörande för enzymatiska reaktioner, energibalans och överlevnad.