Temperaturkännslighet

Temperaturkännslighet, eller termisk perception, är förmågan att uppfatta temperaturförändringar i omgivningen samt i kroppens egna yttre och inre miljö. Den innefattar två huvudsakliga typer av stimuli: kyla och värme.

I huden finns kalla och varma receptorer som svarar på temperaturförändringar och sänder signaler via perifera nerver till centrala nervsystemet. På molekylär nivå är olika jonkanaler och transduktionsvägar inblandade; bland de mest studerade är TRPM8 som aktiveras av kyla och vissa ämnen, och TRPV1 som reagerar på värme och capsaicin. Andra TRP-kanaler bidrar till ett bredare spektrum av termoreception.

Signalernas resväg går från hudens nervgrenar till ryggmärgens bakhorn, vidare genom thalamus till somatosensoriska cortex. Där tolkas temperaturinformationen och integreras ofta med smärta, beröring och kontextuella faktorer som kroppstemperatur och miljö.

Temperaturkännsligheten varierar mellan individer och kan påverkas av ålder, sjukdomar (t.ex. neuropati) och skada på sensorisk vävnad. Kliniska tillstånd inkluderar temperaturhyperalgesi, där kalla eller varma stimuli upplevs som överdrivet smärtsamma, samt allodyni, där icke-smärtsamma temperaturer upplevs som smärtsamma. Bedömningar görs ofta med kvantitativ sensorisk testning (QST) för att mäta detektions- och smärtgränser för kalla, varma och smärtsamma stimuli.

Temperaturkännslighet har betydelse för vardagliga funktioner, skydd mot skador och anpassning till miljöer med varierande temperaturer.