Temperamentsystemet

Temperamentsystemet är en historisk modell för att beskriva människors grundläggande affektiva och beteendemönster. Teorin såg temperament som en av naturgivna, relativt stabila egenskaper som styr hur en person reagerar känslomässigt, hur energinivån är och hur man uppfattar och möter omvärlden. Den klassiska versionen utgår från tydliga typer och betonar att vissa drag är mer framträdande än andra i olika individer.

Historiskt har temperamentsystemet kopplats till antikens medicin. Hippokrates och Galen föreslog att kroppsvätskorna – blod, gul galla, svart galla och slem – styrde temperamentet. Denna idé om fyra temperamentsdrag fick namn som sanguine (livlig och social), choleric (driven och ofta irriterad), melancholic (analytisk och eftertänksam) och phlegmatic (lugn och stillsam). Under medeltiden och renässansen blev modellen vanligt förekommande inom både medicin och pedagogik och bidrog till att kategorisera mänskligt beteende.

I modern psykologi har temperamentsystemet delvis blivit ersatt av mer empiriskt grundade trait-teorier, som betonar kontinuerliga dimensioner snarare än tydliga typer. Trots det används begreppet temperamentsystemet fortfarande i historiska översikter och inom utvecklingspsykologin, där tidigt temperament studeras som förutsättning för senare personlighet och emotionell reglering. Temperamentssynsättet jämförs ofta med Currents within contemporary temperament research, där fokus ligger på hur tidiga temperamentsdrag översätts till vuxna beteendemönster i samspel med miljö och erfarenheter.