Tandremdrivning

Tandemdrivning beskriver en drivlina där två drivdon är kopplade i tandem för att driva en gemensam drivaxel eller last. Systemet används när man behöver högre vridmoment vid lågt varvtal, bättre belastningsfördelning eller ökad driftsäkerhet genom redundans. Tandemdrivningar kan vara mekaniska, elektriska eller hydrauliska och kan konfigureras antingen i serie eller i parallell beroende på krav.

I en mekanisk tandemdrivning placeras två drivdon—till exempel två växellådor eller två drev—i serie så att deras utgående axlar är kopplade till en gemensam utgång. Denna konfiguration ökar vridmomentet vid lågt varvtal men gör systemet längre och tyngre och kräver noggrann anpassning mellan de två drivdonen för att undvika frånvarande eller överbelastning.

I elektriska eller hydrauliska tandemdrivningar kopplas två motorer eller pumpar till en gemensam last. Detta kan ske i parallell så att varje enhet delar lasten för redundans eller ökad sammanlagd effekt, eller i serie när man vill uppnå större moment över en gemensam drivlina. Kontrollstrategier och styrning är avgörande för att uppnå jämn belastning och undvika obalans mellan enheterna.

Fördelar med tandemdrivning inkluderar högre vridmoment vid låga hastigheter, potentiell redundans och möjligheten att använda flera mindre enheter för samma totala effekt. Utmaningar är krav på noggrann synkronisering eller styrning, ökad komplexitet, risk för momentobalanser samt högre vikt och kostnad.

Andvändningsområden finns inom tung industri, byggkranar och materialhantering, vissa järnvägs- och fordonsapplikationer samt offshore- och marinutrustning där hög effekt och kompakt formfaktor är önskvärda.