Sårkanternas

Sårkanterna är de marginaler som omsluter en skada och avgränsar den mot frisk vävnad. Sårkanternas status och utseende är centrala för bedömningen och behandlingen inom sårvård. Hur väl kanterna placeras och hålls samman påverkar möjligheten till primär läkning, minimerat ärr och snabb återställning av vävnadens kontinuitet.

Sårkanterna kan vara jämna eller avvikande i höjd, och kan vara intakta eller devitaliserade. Ödem, infektion och skadans mekanism påverkar kanternas perfusion och regelbundenhet. God blodförsörjning och avlägsnande av död vävnad underlättar tätning av kanterna och påskyndar helningen.

Vid bedömning av ett sår granskas sårkanternas blodförsörjning, närvaro av nekrotisk vävnad och möjligheten att föra samman kanterna utan spänning. Behandling kan innebära rengöring och debridement av död vävnad samt primär slutning med suturer, clips eller band, om villkoren tillåter. Vid stor risk för spänning används sekundär eller fördröjd primärförslutning.

Under helningsfasen migrerar ny epitel från kanterna mot mitten; sårkanternas kvalitet bestämmer hur snabbt detta sker och hur ärrbildningen blir. Felaktigt sammanförda kanter ökar risk för dehiscens, infektion och oregelbunden ärrvävnad.