Sättigungspunkt

Sättningspunkt, även kallad saturation point, är den gräns i ett system där ökade ingångar inte längre leder till fler effekter eller där en kvantitet har uppnått sitt maximala värde under givna förhållanden. Begreppet används inom flera discipliner för att beskriva när processer stannar av eller når jämvikt.

Inom kemi och fysik gäller sätten uppnås i lösningar: en vätska når sin mättnadspunkt när ännu mer av ett ämne inte längre kan lösas vid den rådande temperaturen; överflödigt ämne bildar kristaller eller fällning. Temperaturen, trycket och lösningsmedlets sammansättning påverkar mättnadsvillkoren och därmed hur mycket som kan lösas innan kristallisering sker.

Inom ytfysik och kemi används även begreppet adsorptionsmättnad. Här har en yta ett ändligt antal bindningsställen, och när dessa fyllts upp närmar sig adsorberat mängd ett maximalvärde som följs av en plateau i en isoterm, ofta beskrivna av Langmuir- eller Freundlich-modeller.

Inom teknik och signalbehandling uppstår saturation när en sensor eller ett system får en inmatning som överskrider dess dynamiska omfång. Utgången klipps ofta, vilket medför informationstapp och försämrad noggrannhet.

Inom ekologi och befolkningsdynamik används saturation för att beskriva när populationstillväxten når sin bärförmåga eller när resurser begränsar ytterligare tillväxt. Sättningspunkt återkommer där som ett begrepp för att markera gränser för vad systemet kan hantera eller producera.