Säkerhetskommunikation

Säkerhetskommunikation är processen att planera, producera och sprida information som rör säkerhet och riskhantering till berörda målgrupper. Den omfattar kommunikation vid incidenter, kriser och vardagliga säkerhetsfrågor inom offentliga myndigheter, företag och andra organisationer. Målet är att informationen når rätt personer i rätt tid och på ett begripligt sätt samt att stödja beslut och samarbete.

Principer: tydlighet, korrekthet, snabbhet och relevans. Användning av enkelt språk och tillgänglighet samt hänsyn till mottagarnas behov, inklusive minoriteter och personer med funktionsnedsättningar. Säkerhetskommunikation ska vara transparent men skydda integritet och känsliga uppgifter. Verifiering och samordning mellan ansvariga parter är centralt.

Kanaler och målgrupper: olika kanaler används beroende på kontext, från myndigheters webbplatser och pressmeddelanden till sociala medier och varningssystem. Budskap bör vara konsekventa över kanalerna och uppge vad som är känt, vad som är osäkert, vad mottagaren bör göra och hur man får vidare information.

Processer: säkerhetskommunikation ingår i risk- och krishantering. Planer, roller och kommunikationsrutiner fastställs i förväg, övas regelbundet och revideras efter händelser. Loggar, efterhandsanalyser och feedback används för lärande.

Utmaningar: spridning av felaktig information, språk- och kulturella skillnader, tekniska och juridiska begränsningar samt behov av snabbhet kontra noggrannhet. Balansen mellan öppenhet och sekretess är central i flera sammanhang.

Riktlinjer och standarder: internationella och nationella riktlinjer påverkar arbetsmetoderna. ISO/IEC 27035 (information security incident management) och ISO 22398 (emergency management) ger strukturer för kommunikation vid incidenter och kriser. Praktisk säkerhetskommunikation styrs även av lagar och sektorinterna riktlinjer.