Sysselsättningen

Sysselsättningen är ett centralt begrepp inom arbetsmarknads- och ekonomisk statistik som avser den del av befolkningen som har arbete. I praktiken innebär sysselsättningen personer som arbetar med lönearbete eller är näringsidkare, samt personer som har ett jobb men tillfälligt inte arbetar (till exempel vid semester eller sjukdom). Sysselsättningen mäts vanligtvis i förhållande till åldersgrupper, ofta arbetsför ålder, och redovisas både som ett antal personer och som sysselsättningsgrad, dvs. andelen sysselsatta i befolkningen i arbetsför ålder.

Data och standarder

I Sverige används ofta SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) för att få fram uppgifter om sysselsättningen. Internationellt följer man ofta ILO-, Eurostat- och OECD-standarder när liknande mått jämförs över länder. Definitionerna kan variera något mellan länders statistikkoncept, men kärnan är att personer som har ett arbete eller är tillfälligt undanLAB arbetet räknas som sysselsatta.

Betydelse och faktorer

Sysselsättningen är central för att bedöma arbetsmarknadens benutrymme och levnadsförhållanden. Den påverkas av konjunkturutveckling, befolkningens sammansättning, utbildning, invandring, teknologisk förändring samt offentliga åtgärder som arbetsmarknadspolitik och arbetsrättsliga regleringar. Hög sysselsättning balanseras ofta av låg arbetslöshet och goda möjligheter till kompetensutveckling.

Begränsningar

Sysselsättningen fångar inte alltid arbetskvalitet, heltids- eller deltidsarbete, eller underutnyttjande av arbetskraft. Informell ekonomi och deltidsarbete kan också påverka tolkningen av måttet.