Syntaktiskenhet

Syntaktiskenhet är ett begrepp som används för att beskriva graden av syntaktisk ordning och enhet i ett språk eller i ett system som behandlar språk. Det avser hur tydlig och konsekvent den syntaktiska strukturen är, inklusive hur väl regler för frasstruktur, ordföljd och beroenden följs och hur tydligt hierarkiska relationer framträder i meningar eller i modellernas representationer.

Inom lingvistik används begreppet för att jämföra hur olika språk eller dialekter upprättar och upprätthåller syntaktiska regler, samt hur människor upplever och producerar syntaktiskt välstrukturerade uttalanden. I kognitiv språkvetenskap kan syntaktisk enhet relatera till hur väl en person har internaliserat och kan använda de syntaktiska reglerna i realtid. I psykolingvistik används mått som acceptabilitet och snabbhet i bearbetning för att bedöma syntaktiskenhet hos talare.

Inom dataprogrammering och natural language processing används syntaktiskenhet som en måttstock på hur väl ett språkmodell eller en parser kan generera eller tolka korrekta syntaktiska strukturer. Vanliga mått inkluderar parsingprecision, bracketing- eller beroendefoldningsf-score och jämförbara metriker mot en rättad treebank eller mänskliga bedömningar av grammatik.

Begränsningar inkluderar att syntaktiskenhet kan vara språk- och kontextberoende samt att höga värden i syntaktisk enhet inte nödvändigtvis innebär korrekt semantik eller mångsidighet i språkbruket. Det är därför viktigt att syntaktiskenhet bedöms i flera dimensioner och med olika data. Se även syntaktisk kompetens, parsing och beroendegrammatik.