Synförmåga

Synförmåga är den visuella förmågan att uppfatta och tolka stimulans från omgivningen med ögonen. Den omfattar flera delaspekter: synskärpa (acuity), synfält, färgseende, kontrastkänslighet, djupseende och binokulär samordning. Tillsammans bestämmer de hur väl en person uppfattar detaljer på nära och avstånd och hur väl bilderna från båda ögonen integratederas i ett tydligt helhetsintryck.

Synförmåga mäts ofta med standardtester som bedömer olika delar. Synskärpa mäts vanligtvis med synscreens eller tabeller som Snellen eller logMAR. Färgseende bedöms ofta med Ishihara-testet. Kontrastkänslighet, synfält och djupseende utvärderas med respektive tester som perimetri och stereotester. Dessa tester används vid ögonundersökningar och vid bedömning inför medicinska eller yrkesmässiga krav.

Orsaker till nedsatt synförmåga varierar. Brytningsfel som myopi, hyperopi och astigmatism korrigeras vanligtvis med glasögon eller kontaktlinser. Ögonsjukdomar såsom katarakt, åldersrelaterad makuladegeneration, glaukom och retina- eller optisk nervsjukdomar kan försämra synen. Neurologiska tillstånd och systemsjukdomar (t.ex. diabetes) kan också påverka synförmågan. Även livsstilsfaktorer och åldrande påverkar ibland kvalitén av synen.

Betydelse och tillämpning: synförmågan är avgörande för trafiksäkerhet, arbete och skolprestationer. Vissa yrken och körkortsvillkor kräver regelbundna synutvärderingar.

Behandling och vård syftar till att återställa eller kompensera synen. Åtgärder inkluderar korrektionsglasögon eller kontaktlinser, kirurgiska ingrepp som kataraktoperation och behandling av underliggande sjukdomar. Vid behov kan synrehabilitering och viss synträning erbjudas av ögonläkare eller optiker.