Sväljningsrehab

Sväljningsrehab är en vård- och rehabiliteringsinsats inriktad på att förebygga och behandla dysfagi, ett tillstånd där sväljfunktionen är nedsatt. Rehabiliteringen leds oftast av logoped eller logopedist och sker inom vård och omsorgsorganisationer som sjukhus, primärvård och kommunal äldreomsorg. Målet är att förbättra säkerheten vid sväljning, effektiviteten i sväljningen och närings- och vätskebalansen samt livskvaliteten.

Indikationer inkluderar stroke och andra skador i centrala eller perifera sväljningsvägarna, neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom och ALS, cancer i huvud- och nackområdet, strålbehandling eller kirurgi i närheten av sväljningsvägarna samt äldre personer med sväljningsproblem. Behandlingen anpassas efter individens funktionsnivå, behov och mål.

Bedömningen omfattar klinisk bedömning av sväljningen, utvärdering av risk för aspiration samt näringsbehov. Instrumentella undersökningar som videofluoroskopisk sväljningsundersökning (VFSS) eller fiberoptisk endoskopisk sväljningsundersökning (FEES) används vid behov. En tvärprofessionell teamstyrning innefattar logoped, läkare, dietist, sjukgymnast och ibland sjuksköterska.

Behandlingen inkluderar rehabiliterande övningar som syftar till att stärka och koordinera olika sväljmuskler, samt kompenserande strategier som huvud- eller tungriktning och tekniker för säkrare sväljning. Sensorisk stimulering kan användas i vissa fall. Kost- och texturmodifiering samt måltidsanpassningar används för att minska risker och underlätta näringsintaget. Planen är individuellt anpassad och kombinerar övningar, rådgivning om kost och praktiska åtgärder i hemmiljö.

Uppföljningen innefattar regelbunden utvärdering av sväljfunktionen, justering av mål och metoder samt dokumentation av näringsstatus och åtgärder. Effektmått kan vara förbättrad säkerhet vid sväljningen, ökad näringsmängd och färre aspirationer eller andra kvalitetsindikatorer.