Subnätmasker

Subnätmasker är bitmasker som används i IP-nätverk för att dela upp en IP-adress i en nätverksdel och en värddel. I IPv4 skrivs masken ofta i decimalnotation med punkter, till exempel 255.255.255.0, eller i CIDR-format som /24. I IPv6 används prefixlängder i stället för en traditionell mask, till exempel /64.

Maskens bitar som är 1 anger nätverksdelen och bitar som är 0 anger värddelen. När man tillämpar masken på en IP-adress med en bitvis AND-operation uppstår nätverksadressen. Till exempel, IP-adressen 192.168.1.10 och masken 255.255.255.0 ger nätverksadressen 192.168.1.0. Den största adressen i nätverket kallas broadcastadress, till exempel 192.168.1.255. De giltiga värdadresserna är oftast mellan 192.168.1.1 och 192.168.1.254. Vanliga nätverk i små- och hemmanätverk använder ofta /24.

Användning och planering: Subnätmasker gör det möjligt att dela upp större nätverk i mindre segment, vilket minskar onödig sändning och förbättrar säkerhet och hanterbarhet. Genom att använda olika maskar kan man optimera adressutrymmet. Tekniker som VLSM (Variable Length Subnet Mask) och CIDR (Classless Inter-Domain Routing) gör det möjligt att skapa nätverk med olika storlekar utan fasta klassregler.

IPv6-nätverk definieras med prefixlängder i stället för en mask i dotted-decimalform; exempel kan vara 2001:db8::/64. I IPv6 finns ingen strikt broadcastadress som i IPv4; kommunikation sker främst via multicastadresser. Sammanfattningsvis är subnätmasker centrala för hur IP-nät byggs upp, hur adresser tilldelas och hur trafik segmenteras mellan olika delar av ett nätverk.