Stökighet

Stökighet är ett svenskt ord som beskriver tillståndet av stök: oordning, buller och upprördhet i en miljö. Det kan avse både fysisk röra och störande beteende hos människor. I vardagligt tal används ordet ofta när man talar om rörig miljö, högljudda samlingar eller problematiska förhållanden i offentlig miljö, till exempel i bostadsområden, på gator och i närmiljön kring skolor eller torg.

Ordet härstammar från stök, som betyder störning eller oväsen, och suffixet -ighet bildar ett abstrakt substantiv. Stökighet beskriver därmed generellt själva egenskapen eller skick att vara stökig eller ha oordning.

Användningen av stökighet är vanlig i vardagligt språk, journalistik och samhällsdebatt. Det används både för att beskriva konkreta scenarier, till exempel “stor stökighet i helgens festivalområde”, och för att sätta ord på mer övergripande problem, som social oro eller brister i ordningshållning. Begreppet kan uppfattas som vardagligt och ofta kritiskt eller moraliserande, särskilt när det kopplas till nedslagsområden, ungdomars uppträdande eller offentliga miljöer där ordning och säkerhet ifrågasätts.

I formella sammanhang används oftare mer precisa termer som ordningsstörning eller störande beteende. Stökighet är dock ett vanligt, beskrivande uttryck som fångar en bred upplevelse av oordning och buller i samhället.