Strålningsvikten

Strålningsvikten, w_R, är en dimensionlös faktor som används inom strålskyddet för att väga olika strålkällors biologiska effekter mot varandra. Den utgår från att inte all strålning med samma mängd energi i vävnad har samma risk för biologiska skador. Strålningsvikten används för att omvandla absorberad dos D_T (Gy) till en jämförbar biologisk dos i Sv. Den resulterande dosen kallas ekvivalentdos, eller H_T = sum_T w_R,T · D_T, där D_T är den absorberade dosen i vävnad T och w_R,T är strålningsvikten för den typen av strålning i just den vävnaden. Enheter: D_T mäts i Gy, H_T i Sv.

Värdena för w_R beror på strålningstyp: för fotoner (gamma och X) samt för elektroner och positroner är w_R vanligen 1. Alpha-partiklar har höga värden, ofta omkring 20, vilket återspeglar deras större biologiska skada per enhet absorberad dos. Neutroner har en energi beroende strålningsvikt som varierar ungefär från några få till cirka 20, beroende på neutronens energi. För andra mer komplexa strålningar kan värdena skilja sig och uppdateras i nya riktlinjer från internationella organ som ICRP.

Användning: Strålningsvikten är central i dosimetri och riskbedömningar, där ekvivalentdos används för att sätta gränser och skyddsåtgärder i arbetsmiljöer, medicinsk strålbehandling och miljöövervakning. Den fungerar tillsammans med organspecifik absorberad dos och olika vävnadsresponser för att ge en sammanvägd bild av risker för stokastiska effekter som cancer.