Strandskyddet

Strandskyddet är en skyddszon som finns längs Sveriges kuster och omkring större insjöar. Denna zon är avsedd att säkerställa allmänhetens tillgång till strand och vatten samt att värna miljö- och naturvärden i strandnära områden. Inom strandskyddet får byggnads- och ändringsverksamhet normalt inte genomföras utan särskilt tillstånd. Syftet är att upprätthålla möjligheten till friluftsliv, rekreation och rörlighet längs vattnet samt att förebygga skador på naturmiljön.

Lagarna som reglerar strandskyddet återfinns i Plan- och bygglagen samt tillhörande föreskrifter. Strandskyddet gäller längs kusten och kring insjöar som bedöms som skyddsvärda och som därmed omfattas av zonen. Den exakta omfattningen bestäms i samråd mellan kommun och länsstyrelse (Länsstyrelsen) och kan variera mellan olika geografiska områden. Generellt sträcker sig skyddet närmast vattenlinjen och innefattar ett avstånd som gör det svårt att uppföra nya byggnader eller göra markarbeten som hindrar allmänhetens tillgång till stranden; i praktiken krävs ofta ett tillstånd för åtgärder inom zonen.

Inom strandskyddet är byggande, ändrad markanvändning och anläggningsarbete förenat med restriktioner och kräver vanligtvis dispens eller tillstånd. Undantag och möjligheter till undantag beaktas utefter vad som främjar skyddets syfte och vad som inte stör allmänhetens tillgång eller naturvärden. Delegationen av beslut om dispens ligger hos länsstyrelsen, ofta i samråd med kommunen.

Strandskyddet ska förena privat egendomsutövning med allmänhetens intresse och miljöskydd.