Straffförfarande

Straffförfarande är den rättsprocess som avgör om en person begått ett brott och vilken påföljd som ska följa. I Sverige regleras det huvudsakligen av rättegångsbalken (RB) och brottsbalken (BrB). Straffförfarandet omfattar förundersökning, åtal, rättegång och verkställighet av domen. Grundläggande rättssäkerhetsprinciper som oskyldighetspresumtion, rätt till försvar och offentliga förhandlingar finns inskrivna i svensk rätt.

Förundersökningen leds vanligtvis av polisen i samarbete med åklagaren och syftar till att samla in bevis och avgöra om åtal ska väckas. Den misstänkte och dennes försvarare har rätt till information och försvar, samt tolk vid behov. I vissa fall kan frihetsberövande åtgärder som anhållande eller häktning tillämpas. Förundersökningen ska genomföras objektivt och i enlighet med den enskildes rättigheter.

Rättegången hålls i allmänna domstolen. Den åtalade försvaras av en advokat; åklagaren lägger fram bevis och talan, och domstolen dömer bortom rimligt tvivel. Vittnen och målsägande kan höras och motfrågas. Domstolen kan fria eller döma till böter, fängelse, villkorlig dom eller andra påföljder. Beslutet kan överklagas till hovrätten och i vissa fall till Högsta domstolen.

Efter domen verkställs påföljden enligt BrB och reglerna i kriminalvården. Straffförfarandet syftar till rättssäkerhet, proportionalitet och respekt för den tilltalades rättigheter genom hela processen.