häktning

Häktning är en tvångsåtgärd inom den svenska straffprocessen som innebär frihetsberövande innan domstol har avkunnat en dom i målet. Den syftar till att säkerställa utredningens gång, förebygga återfall och säkerställa att den misstänkte finns tillgänglig för rättegång. Häktning skiljer sig från anhållande, som är en polisiär åtgärd under utredningen, medan häktning är en domstolsbeslutsåtgärd.

En person kan häktas när åklagaren ansöker om det inför tingsrätten och om det finns skäl att anta att personen begått ett brott och att det finns ett sådant behov att det är nödvändigt att avvärja flykt, undanröja bevis eller förhindra fortsatt brottslighet. Domstolen måste bedöma om förutsättningarna är uppfyllda.

Beslutet om häktning gäller tills åtal väcks eller tills domstolen beslutar något annat. Den häktade får delta i förhandlingar där åklagaren och försvararen närvarar, och beslutet kan överklagas. Häktningen ska regelbundet omprövas och kunna justeras eller upphävas om förutsättningarna ändras.

Rättigheter: Den häktade har rätt att få information om skälen till häktningen och tillgång till försvarare, få tolk vid behov, delta i förhandlingar och överklaga beslut. Handlingar och beslut ska vara tydliga och tillgången till vård och stöd ska säkras i enlighet med lagen. Häktningen får inte användas godtyckligt eller kvarstå längre än nödvändigt.

Häktningen upphör när åtal väcks och målet går vidare i rättegången, eller när domstolen beslutar att häktningen inte längre är påkallad eller i andra tillfällen.