Stamcellsmärken

Stamcellsmärken, eller stamcellmarkörer, är molekyler som används för att identifiera eller isolera stamceller. De består vanligtvis av cellmembranproteiner eller transkriptionsfaktorer som är förknippade med stamcellsegenskaper som självförnyelse och pluripotens. Markörer används ofta i tekniker som flödescytometri eller immunfärgning för att särskilja stamceller från mogna celler och för att rena cellpopulationer.

Vanliga markörer varierar mellan stamcellstyper, men inkluderar:

- Cellmembranmarkörer: exempelvis CD34 och CD133 hos hematopoetiska stamceller; CD73, CD90 och CD105 hos mesenkymala stamceller.

- Transkriptionsfaktormarkörer: Oct4 (POU5F1), Sox2 och Nanog hos embryonala stamceller; Nestin som neural stamcellsmarkör.

- Andra markörer: kombinationer av flera markörer används ofta eftersom inga enskilda markörer är unika för stamceller.

Detta uttrycks ofta i kombinationer och varierar med art, vävnad, odlingsförhållanden och differentieringsgrad. Markörer är inte definitiva bevis på stamcellsegenskaper och måste tolkas i sammanhanget med funktionella tester.

Användning och metoder: Markörer används för isolering av cellpopulationer via flödescytometri eller magnetisk separation, samt för karakterisering och kvalitetskontroll i forskning och klinisk utveckling. Detektion sker genom immunfärgning, immunohistokemi, flödescytometri och molekylära tekniker som RT-qPCR eller RNA-seq.