Störningsreducerande

Störningsreducerande är ett svenskt adjektiv som beskriver egenskaper, åtgärder eller system som minskar störningar eller oönskad signalföring i tekniska sammanhang. Begreppet används inom flera disciplinområden där målet är att förbättra prestanda genom att reducera brus, vibrationer, elektromagnetisk störning eller annan påverkan som försämrar funktion.

Inom elektronik och kommunikation innefattar störningsreducerande åtgärder vanligtvis filtrering (passiva eller aktiva filter), avskärmning, korrekt jordning och kabeldragning, differentialsignalering samt isoleringstransformatorer och felkorrigeringskoder för att minska störningar i signalvägen.

Inom akustik syftar störningsreducering till ljudisolering, absorption och rumskonstruktioner som minskar buller och återreflektioner i rumsliga miljöer eller i utrustning.

Inom mekanik används störningsreducerande metoder som dämpare, vibrationsfästen, fjädring och vibrationsisolering för att minska överförd energi och störningar till maskiner eller konstruktioner.

Bedömning görs oftast genom mätningar av förbättrad signal-till-brus-förhållande (SNR) i decibel, minskning av störningsspektrum eller reducerad totalharmoniskdistortion (THD). Överensstämmelse med EMC/ EMI-standarder är också en del av utvärderingen.

Praktiska överväganden inkluderar kostnad, vikt, storlek, effektförbrukning och potentiell påverkan på systemets latens eller andra prestandaegenskaper. Störningsreducering innebär ofta avvägningar mellan olika prestandamål och krav.

Se även: störningar, avskärmning, dämpning, elektromagnetisk kompatibilitet.