Spårbredden

Spårbredden, eller järnvägsgauge, är avståndet mellan de inre ytorna på de två rälen i ett järnvägsspår. Måttet mäts ofta i millimeter och avgör vilka vagnar och lok som kan färdas på spåret. Olika länder har olika spårbredder, och standardisering har varit viktig för att möjliggöra gränsöverskridande trafik och delat underhåll.

De viktigaste kategorierna är standardspår (normalspår) på cirka 1435 mm, bredspår som är bredare än 1435 mm och smalspår som är smalare än 1435 mm. Standardspår är dominerande i många delar av Västeuropa, Nordamerika och stora delar av Asien. Smalspår används ofta i bergstrakter, små industrinät eller historiska spårvägar; exempel på smalspårsdimensioner är metre-spår (1000 mm) och Cape gauge (1067 mm). Broad gauge förekommer i delar av Ryssland och östra Europa (till exempel 1520 mm) samt i olika regioner med historiska orsaker; Indien använder till exempel cirka 1676 mm.

Spårbredden påverkar interop­erabilitet: transporter mellan regioner med olika spårbredder kräver särskilda lösningar, till exempel genom vagnbyte eller växling av räls vid gränser och i viktiga järnvägsnav. Valet av spårbredd grundar sig ofta i terräng, byggkostnader och historiska faktorer. Idag dominerar standardspår i nya järnvägsprojekt, medan bred- och smalspår finns kvar i äldre nät eller i regionala system där specifika behov råder.