Sprängvinkel

Sprängvinkel är ett begrepp inom sprängteknik som beskriver riktningen hos sprängverkans utbredning eller fragmenteringsmönstret i förhållande till en angiven referensaxel i en sprängkonfiguration. Inom gruv-, anläggnings- och byggsprängning används sprängvinkeln för att förstå hur energin från en laddning fördelas i materialet och hur fragmenten bildas och sprids.

Beräkning och uppskattning av sprängvinkeln sker oftast genom fältobservationer av fragmentstorlekar och sprängresultat, samt genom analys av högupplösta videor och höghastighetsfilmer. Även empiriska samband och numeriska modeller används för att koppla laddningsgeometri, konfinement och geologiska egenskaper till det observerade fragmenteringsmönstret och därmed till sprängvinkeln. Eftersom material och omständigheter varierar mycket är sprängvinkeln i praxis vanligtvis ett av flera designparametrar som används i sprängplanering.

Faktorer som påverkar sprängvinkeln inkluderar laddningens geometri och antal, avstånd mellan laddningar, typ av explosiv och dess bruttogenerering, bergmaterialets mekaniska egenskaper samt förekomst av sprickor och lager i berget. En större sprängvinkel kan leda till bredare, mer oreglerad fragmentering och potentiellt större risk för flygsten och markvibrationer, medan en mindre sprängvinkel ofta ger mer kontrollerad fragmentering men mer fokuserad energi. Sprängvinkel används därför tillsammans med andra mått för att uppnå önskat fragmentationsmönster och följa miljö- och säkerhetskrav i sprängarbete.

Begränsningar: begreppet är modellbaserat och beroende av många variabler, vilket gör att exakt förutsägelse kräver ofta fältdata och anpassad analys.