Sovjetrepublikerna

Sovjetrepublikerna var de konstituerande staterna i Förenta sovjetiska socialistiska republikerna, bättre kända som Sovjetunionen. De utgjorde en federation av socialistiska stater som styrdes av kommunistpartiet. Varje republik hade sin egen konstitution, regering och parlament, men var inte en suverän stat; den centrala makten låg i Moskva och i partiet. Den gemensamma politiken inom ekonomi, utrikes- och försvarspolitik fastställdes i unionen, medan reprensentativt självstyre förelåg i lokala frågor.

Unionens bildande och sammansättning

Unionen bildades 1922 av fyra sovjetrepubliker: Ryska SFSR, Ukraina SSR, Vitrysska SSR och Transkaukasiska SFSR. Den senare upplöstes 1936 och dess delar blev Armeniska SSR, Azerbajdzjanska SSR och Georgiska SSR. Under åren växte antalet sovjetrepubliker till femton. Bland dessa fanns Estniska SSR, Lettiska SSR, Litauiska SSR, Moldaviska SSR samt Armeniska SSR, Azerbajdzjanska SSR, Georgiska SSR och de centralasiatiska SSRerna Uzbek SSR, Kazakiska SSR, Kirgiska (Kyrgyziska) SSR, Tajikiska SSR och Turkmenska SSR.

Maktfördelning och liv dam

Trots egna konstitutioner hade varje republik begränsad autonomi och var underställd den centrala regeringen i Moskva. Den politiska makten var starkt knuten till kommunistpartiet, och beslut i ekonomin, utbildning, försvar och utrikespolitik fattades på unionnivå.

Nedgång och upplösning

Under 1980-talet genomförde reformrörelser och ökad politisk öppenhet förändringar i relationerna mellan republikerna. 1991 uppnådde många republiker full självständighet; Sovjetunionen upplöstes och sovjetrepublikerna blev självständiga stater, vilka senare gick in i eller grundade nya regionala samarbete.