försvarspolitik

Försvarspolitik är den politik som styr ett lands försvar, säkerhet och relaterade internationella insatser. Den beskriver hur landet ska skydda sin territoriella integritet, befolkning och kritisk infrastruktur samt hur det ska bidra till internationell säkerhet. Försvarspolitiken samordnas vanligtvis med utrikespolitiken och den övergripande säkerhetspolitiken och bygger på principer som avskräckning, försvarsberedskap och civil-militär samverkan.

Nyckelkomponenter är: avskräckning och krishantering; försvarsbudget och materielplanering; organisering och utbildning av försvarsmakten; personalpolitik; och civilt försvar samt totalförsvar som integrerar militära och civila resurser. Försvarspolitiken omfattar även samarbete med internationella partner, exempelvis regionala säkerhetsorganisationer och alliansrelationer.

Styrningen av försvarspolitiken sker vanligtvis i samarbete mellan regeringens försvarsministerium, riksdagen och olika myndigheter; demokratisk kontroll upprätthålls genom budgetprocesser, försvarsutskott och oberoende tillsyn.

Historiskt har försvarspolitiken formats av hur hot uppfattas, internationella åtaganden och teknologisk utveckling. Efterkrigstiden präglades av kollektiv säkerhet och avskräckning, följt av förändringar i kalla krigets slut och modernare hotbilder som cyber, hybridkrigföring och krishantering vid fredsbevarande insatser och katastrofberedskap.

Exempelvis i Sverige är försvarspolitiken ofta kopplad till totalförsvaret, vilket betonar samverkan mellan militära och civilförsvarsresurser samt kontinuerlig beredskap och kvalitetssäkring av livsviktiga samhällsfunktioner.