Solstrålning

Solstrålning är den elektromagnetiska strålning som sänds ut av solen och når jorden. Den omfattar våglängder från cirka 100 nanometer i ultraviolett ljus till cirka 2500 nanometer i närinfrarött, med störst andel energi i det synliga spektrumet. Denna strålning varierar i sammansättning mellan UV, synligt och nära IR och påverkas av atmosfären samt av väderförhållanden.

Energimängden som når jordens övre atmosfär kallas solkonstanten och är ungefär 1361 W/m^2. Genomsnittligt över hela jordens yta är insolationen cirka 340 W/m^2. Eftersom en del reflekteras av moln, atmosfären och jordytan absorberas ungefär 240 W/m^2 av jordens system. Denna energi styr jordens energi- och klimatsystem och varierar med plats och tid.

Solstrålningen delas upp i direkt strålning (som når ytan i en liten vinkel), diffust strålning (spridd av atmosfären) och global strålning (summan av de två första). Denna uppdelning mäts med instrument som pyranometer (global horisontell irradians), pyrheliometer (direkt normal irradians) och olika typer av aktinometrar.

Betydelse och tillämpningar: Solstrålningen driver klimat och växtliv genom fotosyntesen; den är även grundläggande för solenergi, både som elektrisk energi via solceller och som värme via solvärmesystem. Förändringar i atmosfären, nederbörd, molnighet och aerosoler påverkar hur mycket strålning som når ytan och hur den används av systemet.