aktinometrar

Aktinometrar är instrument eller metoder som används för att mäta mängden fotonisk strålning eller energi som träffar en yta under en given tidsperiod, särskilt den aktiniska delen av spektrumet som kan förorsaka fotokemiska reaktioner. De används inom fotokemi, fotosyntesforskning, solforskning och dosimetri för att kvantifiera ljus- eller strålningsintensitet och energi.

Principen för en aktinometer är att strålningen omvandlas till ett respons som är proportionell mot den aktiniska energin inom ett specifikt spektra. I kemiska aktinometrar bildas en produktion med känt kvantutbyte när ljus av rätt våglängd träffar systemet; mängden bildad produkt kan kvantifieras och användas för att beräkna den inkommande strålningsenergin under kalibreringsvillkor. Den mest använda kemiska aktinometern är ferrioxalatuppreparationen (potassium ferrioxalate), där fotoreduktion av järn(III) till järn(II) följs upp av kvantifiering av Fe2+. Andra kemiska aktinometrar finns och varje system har sin egen spektrala respons och kvantutbyte, som ofta kräver kalibrering mot en referensljuskälla.

Användningsområden inkluderar kalibrering av ljuskällor i laboratorier och industriella processer, mätning av aktinisk strålning i sol- och klimatforskning samt som dosimeter i fotokemiska experiment där exakt energi behöver fastställas. Fördelarna med aktinometrar är enkelhet och robusthet, men de kräver noggrann kontroll av spektrum, temperatur och kemisk stabilitet och kan vara långsammare än elektroniska radiometriska instrument.