Snabbladdning

Snabbladdning är en metod för att snabbt återställa batteriets energi i elbilar genom hög effekt vid offentliga laddstationer. Den används framför allt under längre resor eller när snabb återgång till körbart läge önskas, och skiljer sig från långsammare hemmaladdning som oftast sker via vägguttan med lägre effekt. Snabbladdning innebär oftast DC-laddning och kräver särskilda laddare och fordon som stöder hög effektsöverföring.

Vanliga standarder för snabbladdning i Europa och närliggande regioner är CCS (Combined Charging System) för DC-snabbladdning, CHAdeMO och GB/T i Kina. Tesla har historiskt haft egna lösningar i vissa områden men erbjuder ofta stöd för CCS-laddning i Europa genom kompatibilitet eller adapter. Laddstationer kan erbjuda olika effekter, vanligtvis från cirka 50 kW upp till 150–350 kW i moderna nätverk. Vissa nätverk målsätter ännu högre effekter i särskilda anläggningar, men den praktiska hastigheten påverkas starkt av fordonets batteri och dess temperatur.

Faktorer som påverkar hur snabbt bilen laddas inkluderar batteriets kapacitet och tillstånd (SOC), batteritemperatur, bilens inbyggda laddningsstyrning samt tillgången till rätt standard och effekt. Generellt tar en snabbare 1) 20–40 minuter att ladda från lågt SOC till cirka 80 procent i högpresterande system, men tiden kan vara längre vid höga SOC eller kyl-/värmebehov.

Infrastruktur och ekonomi spelar en stor roll för snabbladdningens tillgänglighet. Det krävs specialiserad utrustning, nätanslutning och säkerhetsåtgärder. Snabbladdning ses som en viktig del av elbilens användbarhet för långväga resor och minskad laddtid mellan körsträckor.