Smärtnivåer

Smärtnivåer beskriver upplevelsen av smärta och dess intensitet vid ett givet tillfälle. Eftersom smärta är subjektiv används självrapporterade bedömningar som grund för vårdbedömningar och behandling. Smärtnivåer är centrala i klinik, forskning och uppföljning av behandling.

Det finns olika skalor för att sätta numeriska värden på smärtintensitet. Den vanligaste enskilda skalan är numerisk rangordning (NRS), där patienten anger ett tal mellan 0 och 10, där 0 motsvarar ingen smärta och 10 värsta tänkbara smärta. En annan är visuell analog skala (VAS), ofta en 100 mm lång linje där patienten markerar lämplig punkt. FACES-skalan används särskilt för barn eller personer med kommunikationssvårigheter. Multidimensionella instrument som McGill Pain Questionnaire eller Brief Pain Inventory fångar smärtans karaktär och påverkan på funktion.

Användning och tolkning. I klinisk vård används smärtnivåer för att bedöma behov av smärtstillande, följa behandlingseffekt ochjustera dosering. I forskning används definierade förändringar i smärtbetyg, till exempel den minimala kliniskt viktiga skillnaden (MCID), för att bedöma klinisk betydelse. Smärtnivåer varierar mellan akut och kronisk smärta och mellan olika patientgrupper, inklusive barn och äldre.

Begränsningar. Självrapportering är subjektiv och kan påverkas av emotionell status, kultur, språk och kognitiv funktion. Språk- och kulturella kontexter kan förändra hur smärta beskrivs. Vissa tillstånd hindrar användning av skalor och smärtnivåer kan variera över tid, beroende på aktivitet eller dag. Därför används ofta flera mätmetoder och uppföljning över tid för en tillförlitlig bedömning.

Historik och standardisering. Användningen av smärtnivåer har utvecklats under 1900- och 2000-talen med etablerade skalor som NRS och VAS. Standardisering främjar kommunikation och jämförbarhet mellan kliniker och studier.