Smältpunkt

Smältpunkt är den temperatur vid vilken ett fast ämne övergår till en vätska vid ett givet tryck, oftast vid standardtrycket (1 atm). För rena kristallina ämnen uppträder smältpunkten vid en specifik temperatur. Föroreningar, blandningar och olika kristallformer (polymorfer) gör att ämnet smälter över ett intervall eller uppvisar flera smältpunkter.

Trycket påverkar oftast inte smältpunkten i märkbar utsträckning för fasta ämnen; förändringar i temperatur vid smältpunkten följer ungefär dT/dP = ΔV_fus/ΔS_fus och kan därför vara små.

Vanliga orsaker till variation i uppmätt smältpunkt är renhetsgrad, förekomsten av polymorfism, vatten eller lösningsmedel i provet samt uppvärmningshastighet.

Smältpunkten uppmäts vanligtvis med kapillärmetod eller Differential Scanning Calorimetry (DSC). Vid kapillärmetoden värms en liten mängd prov i ett kapillärrör tills det börjar smälta och smältpunkten rapporteras som det temperaturintervall där smältningen sker. DSC ger både smältpunkt och smältentalpi (fusion) och är särskilt användbart för polykristallina ämnen och polymorfa former.

Användning: smältpunkten används som identifikation och som indikator på renhet hos kemikalier och läkemedel samt i materialvetenskap och polymerteknik. Ett eutektiskt system är en blandning som har en lägre smältpunkt än de rena komponenterna vid viss sammansättning.