Smältprocessen

Smältprocessen avser uppvärmning av ett fast material till över dess smälttpunkt så att det övergår i en vätska. Den används främst inom metallurgi, återvinning och glas- samt keramiktillverkning, där man vill få ett homogent flytande material som kan bearbetas vidare eller renas. Vid smältning kan legeringar bildas genom tillsats av andra ämnen för att uppnå önskade egenskaper.

Fysiska grunder är bland annat smältpunkten, som kan vara enkel eller ett smältband för legeringar. Den energi som krävs för övergången består av den latenta smältenergin samt värmeförlust till omgivningen. Smältning kan påverkas av atmosfären (oxidation eller reduktion) och av legeringens sammansättning, där främmande ämnen kan dela upp eller bilda separata faser som slag, som skiljs bort senare i processen.

Utrustning och metoder varierar med material och volym. Smältningen sker ofta i smältugnar och kan vara elektriska (induktionsugn eller bågueugn) eller gasdrivna. I mindre skala används krukugnar eller små kärl. Arbetet sker vanligtvis under kontrollerad atmosfär (t.ex. inert eller reduktion) och med tillsats av fluxer för att styra metallens kemiska sammansättning och bilda slag.

Processflödet innefattar förberedelse av råmaterial, uppvärmning och smältning, slag- och orenhetsavskiljning, rening och homogenisering, samt tappning till gjutformar eller vidare bearbetning. Smältprocessen är energiintensiv och har stor inverkan på produktkvalitet, renhet och miljö.

Användningsområden inkluderar framställning av järn-, stål- och aluminiumlegeringar, samt återvinning av skrot. Miljö- och energihänsyn betonas genom effektiv uppvärmning, utsläppskontroll och slaghantering.