Smältområden

Smältområde är ett begrepp som används inom både materialvetenskap och geovetenskap för att beskriva det temperaturintervall där ett ämne övergår från fast till flytande. I praktiken anger det lägsta temperatur där smältning börjar till den högsta temperatur där allt material har smält. För rena ämnen är smältpunkten vanligtvis en enda temperatur, medan för blandningar och legeringar uppträder ett smältområde där fast och flytande fas samtidigt kan finnas.

Inom metallurgi och materiallära används smältområdet för att beskriva hur legeringar smälter. Legeringar kan visa ett brett eller smalt smältintervall beroende på sammansättning och förekomst av olika faser. Impuritet, olika faser och fasdiagram påverkar området där smältning sker. Ett smalt intervall uppstår ofta i närvaro av tydliga eutektiska kompositioner, medan breda intervall kan förekomma i komplexa blandningar.

Inom geovetenskaperna används termen smältområde även för att beskriva zoner där is och snö smälter, till exempel på glaciärer eller i snötäckt terräng. Dessa smältområden uppstår genom energiöverskott, högre solstrålning, temperaturförändringar, albedo-effekter och lokala topografiska förhållanden. Smältområden på glaciärer är viktiga för hydrologin och glaciala flöden och fungerar som indikatorer på klimatförändringar.

Mätning och analys av smältområde sker med olika metoder beroende på sammanhanget: för materialstudier används tekniker som differential scanning calorimetry (DSC) eller differential thermal analysis (DTA) för att bestämma smältintervall och entalpi, medan glaciologiska studier använder fjärranalys, termografi och fältobservationer. Se även smältpunkt eller smältintervall, samt begreppen fastpunkt och flytpunkt i relevanta sammanhang.