Släkttermer

Släkttermer är ord som betecknar släktrelationer mellan människor, inklusive relationer genom födsel och genom äktenskap. De anger ofta generation och kön samt vilket sida av familjen relationen tillhör. Släkttermer används i vardagsspråket, i ceremonier och i socialt samspel för att visa närhet, avstånd eller respekt. De kan också bära information om ålder, status eller tillhörighet till en viss släktgrupp.

Inom lingvistik och antropologi studeras släkttermer som ett centralt område i kinship terminology. Olika språk organiserar släktskap på olika sätt. Traditionell typologi pekar på skillnader mellan system som har tydliga generation- och könsskillnader, och system som klassificerar flera relationer under färre termer. Vanliga typer som nämns i forskning är Eskimoiskt, Hawaiiansk, Iroquois, Crow och Sudanesiska systemen, vilka skiljer relationer i olika grad och på olika sätt. Modern forskning betonar hur släkttermer speglar social struktur, såsom äktenskap, patrilineal eller matrilineal tillhörighet samt hur familjen är uppbyggd.

I svenskan finns ett relativt detaljerat släktterminologiskt system. Exempel på vanliga termer är mamma och pappa (föräldrar). På den äldre släktnivån finns mormor och morfar (mammas respektive pappas föräldrar) samt farmor och farfar (pappas föräldrar). På sidan av släktet finns faster och farbror (pappas syster respektive bror) samt mostrar och morbror (mammas syster respektive bror). För in- och upplåtelser används svärmor, svärfar, svärson och svärdotter. Kusin används för avlägsnare släktingar i samma generation. Släkttermer i svenska speglar ofta bilaterala relationer och tydlig generationstillhörighet.