Skolvävning

Skolvävning är en undervisningsmetod inom Sveriges textilutbildning där elever lär sig vävning som en del av slöjdundervisningen. Målet är att ge grundläggande färdigheter i vävning, förståelse för hur vävtyget skapas och hur olika material beter sig i väven. Vanligtvis används enkla vävramar eller små vävstolar, ibland även hemgjorda ramverk. Man arbetar med varp och inslag (undertråd), oftast med material som ull, bomull eller andra natur- eller syntetfibrer.

Undervisningen följer en progression från grundläggande teknik till mer komplexa mönster, beroende på ålder och tillgång till utrustning. Eleverna lär sig planera projektet, förbereda vävramen, trä på trådar, väva och avsluta väven. Dokumentation av processen och reflektion ingår ofta som en del av uppgiften. Säkerhet och ansvar står i fokus, särskilt när det används verktyg och skärande delar.

Skolvävning har till syfte att utveckla flera färdigheter samtidigt. Den främjar finmotorik, matematiska färdigheter genom förståelse av rutnät, mönster och symmetri, samt kreativt tänkande och problemlösning. Miljöaspekter betonas ofta genom val av material och användning av återvunna eller hållbara fibrer. Metoden är vanligt förekommande inom svenska slöjdundervisningen i grundskolan och förekommer i olika omfattning även i gymnasiets hantverksprogram.