Skogsgolvet

Skogsgolvet är den övre delen av marken i skogarna och består främst av organiskt material som samlats i ett löst täcke av dött löv, barr och växtrester, ibland med tillfogat mycel. Längs under litterlagret finns humus, en mer nedbruten och mörkare del av det organiska materialet, och under detta ligger mineraljord som ger näring till växterna. Skogsgolvet varierar mycket mellan olika skogstyper och beroende på klimat, mark och trädslag. Tät, fuktig natur ger ett tjockare litter- och humuslager, medan torra och näringsfattiga områden ofta har tunna lager.

Denna del av marken är en aktiv biotop för nedbrytare som svampar, bakterier, maskar och småkryp. Nedbrytningen av löv och barr frigör närsalter som tas upp av rötter och lever i nära symbios med svampar (mykorrhiza). Mykologiska nätverk ökar växternas näringsupptagning och bidrar till markens struktur och friskhet.

Skogsgolvet spelar en central roll i näringskretsloppet och kolcykeln. Humus och andra organiska material fungerar som viktiga kolsänkor och bidrar till jordens struktur och vattenhållningsförmåga. Det är också en viktig livsmiljö för många arter, inklusive invertebrater och småkryp, vilket påverkar växt- och markmiljön i vidare bemärkelse.

Skogsgolvet påverkas av mänsklig aktivitet. Avverkning, vägbyggnation och tunga maskiner kan packa marken, minska lagren av löv och barr och försämra nedbrytningen. Bränder och torka kan också förändra dess sammansättning. Bevarandeåtgärder inkluderar att lämna död ved, behålla ett varierat litterlager och undvika onödig markstörning för att bevara biodiversitet och markens funktion.