Skogsföryngring

Skogsföryngring är processen där nya träd etableras för att ersätta ett avverknings- eller skadat skogsbestånd och därmed upprätthålla skogens långsiktiga produktionsförmåga och ekosystemtjänster, såsom kolinlagring och markstabilisering. Föryngringen kan vara naturlig eller konstgjord.

Det finns två huvudvägar för föryngring: naturlig föryngring och konstgjord föryngring. Naturlig föryngring bygger på att frön från befintliga träd lyckas gro och växa fram i området, ofta i kombination med åtgärder som att lämna fröträd eller rensa konkurrens. Konstgjord föryngring innebär plantering av plantor eller sådd, anpassad till mark och klimat.

Processen omfattar ofta markberedning, sådd eller plantering samt efterföljande skötsel som rensning av konkurrens, skydd mot betande djur och senare vård som gallring och uppföljning av tillväxt tills föryngringen övergår i självständig skog.

Rättsliga ramar och stöd finns i Sverige genom Skogsvårdslagen, som kräver att skogen återväxer och att föryngring vidtas efter avverkning. Landägare och brukare ansvarar för att föryngringen genomförs och följs upp.

Utmaningar inkluderar klimatförändringar, varierande markförhållanden, risk för skadedjur och betande djur samt konkurrens från snabbväxande gräs och buskvegetation. Framgången ökas genom anpassning av arter och täthet, genetiskt material av hög kvalitet och lämplig skötsel.

Effektiva uppföljningar mäter överlevnad, tillväxt och tiden tills föryngringen når ett självständigt skogstillstånd samt hur väl föryngringen integreras i det omgivande skogslandskapet och uppfyller produktions- och miljömål.