Skadeståndsbedömningen

Skadeståndsbedömningen är den del av civilrättslig process där domstolen först prövar ansvar och därefter bestämmer hur stort skadestånd som ska utgå till den som lidit skada. I Sverige regleras frågan huvudsakligen av skadeståndslagen och rättspraxis, och bedömningen görs utifrån vad som har inträffat i det enskilda fallet samt vilken typ av skada som uppkommit.

Bedömningen omfattar två huvudkategorier av skada: ekonomisk skada och icke-ekonomisk skada. Ekonomisk skada innefattar direkta kostnader som medicinsk vård, rehabilitering, hjälpmedel samt förlorad arbets- och försörjningsförmåga. Icke-ekonomisk skada avser vanligtvis smärta, lidande och påverkan på livskvalitet. För ekonomisk skada används ofta dokumentation, fakturor, arbetsgivarintyg och utlåtanden från sakkunniga, medan framtida kostnader och nedsättning av arbetsförmåga bedöms med prognoser och actuarial eller medicinska bedömningar. Skadan kan även innefatta ideell skada vid allvarliga personskador.

Vid skadeståndsbedömningen ligger fokus på att ge full och rättvis ersättning som så långt möjligt återställer den skadelidande till sin position före skadan. Graden av culpa, orsakar­samband och förutsebarhet spelar centrala roller. Den som har orsakat skadan ska ersätta men får inte överstiga det som är rimligt i det aktuella fallet. Parterna har också ansvar för att begränsa sina förluster genom rimlig informationsinhämtning och åtgärder för att minska skadan.