Självutjämnar

Självutjämnar är ett begrepp som används inom teknik och naturvetenskap för att beskriva ett systems förmåga att automatiskt motverka obalanser eller ojämnheter och därmed nå en jämn eller horisontell nivå utan manuell justering. Verbformen självutjämnar används när något själv korrigerar sig för att återställa balans eller planhet.

Etymologiskt består ordet av själv-, som betyder ”självständigt”, och utjämna, som betyder att jämna ut skillnader eller ojämnheter. Begreppet kan tillämpas både på fysiska system och på abstraherade reglerprocesser.

Användningsområden och exempel: Inom bygg- och anläggning används självutjämnande material, ofta kallade självutjämnande massor, som flyter ut för att skapa en plan yta. Inom mekanik och robotteknik förekommer självutjämnande mekanismer i stötdämpare, kamerastativ och gimbaler, där sensorer och aktuatorer arbetar med feedback för att bibehålla eller återställa horisontal nivå. Inom optik och bildproduktion kan självutjämning beskriva mekanismer som upprätthåller stabil orientering trots rörelse. I teoretiska sammanhang hänvisar termen ofta till reglerteori och negativa återkopplingssystem som används för att minska avvikelser från ett önskat tillstånd.

Funktion och principer: Självutjämning kan vara aktiv, där sensorer (till exempel accelerometrar och gyroskop) och aktuatorer kontinuerligt justerar positionen, eller passiv, där fysikaliska egenskaper (till exempel vätske- eller geometri-baserade lösningar) gör justeringarna automatiskt. Fördelar inkluderar ökad stabilitet och precision; nackdelar kan vara energibehov, underhåll och risk för överskott eller förseningar i responsen.

Se även: reglerteori, självreglering, självbalanserande system.