Siktbarhet

Siktbarhet är ett begrepp som beskriver hur långt en observatör kan se horisontellt eller i en viss riktning, och används särskilt inom meteorologi, sjöfart, luftfart och trafikplanering. Det är en kvantitativ bedömning av genomskinligheten i atmosfären och påverkas av partiklar och fukt som absorberar eller sprider ljus, till exempel dimma, regn, snö, rök och damm.

Mätning sker ofta i meter eller kilometer och kan utföras visuellt eller med instrument som transmissometrar och framåtspridningssensorer. Inom luftfart används begreppet runway visual range (RVR) för att ange sikt på landningsbanor, medan sjöfarten ofta hänvisar till sikt i sjömil. Siktbarhet kan även beskrivas med extinctionkoefficienten, ett mått på atmosfäriskt ljusdämpning.

Siktbarhet är en viktig säkerhetsfaktor: begränsad sikt ökar risken för trafikolyckor, navigationsproblem och driftstörningar. Därför finns regler och rekommendationer för minsta godkända sikt i olika trafiksystem, samt procedurer för åtgärder vid låg sikt, till exempel användning av instrumentnavigering, reducerad hastighet och extra belysning.

Förebyggande och förbättrande åtgärder inkluderar luftkvalitetsåtgärder för att minska partiklar, dränering och avdunstning för att minska dimbildning samt tekniska hjälpmedel som radar, lidar och automatisk varning för föraren.