Signalföreningar

Signalföreningar är kemiska ämnen som används av celler och organismer för att överföra information och reglera processer som tillväxt, ämnesomsättning och anpassning till miljön. De fungerar som budbärare mellan celler och kan påverka målcellers funktion direkt eller via signalvägar. Beroende på hur signalen sprids kan föreningarna beskrivas som autokrina, parakrina, endokrina, juxtakrina eller intracraina signaler.

Signalföreningar omfattar ett brett spektrum av ämnen: små molekyler som hormoner och neurotransmittorer, peptider och proteiner, lipider och gaser som kväveoxid. De kan också fungera som sekundära budbärare inuti celler, såsom cAMP, IP3 och kalcium. Inom växter används phytohormoner som auxin, cytokinin, gibberellin och etylen.

Mekanismen för signalföreningar uppnås när en förening binder till en receptor på cellens yta eller inuti cellen, vilket aktiverar en signaltransduktionskaskad som kan ändra genexpression, metabolism eller beteende hos cellen.

Signalföreningar spelar en central roll inom utveckling, homeostas och kommunikation inom och mellan organismer. Exempel inkluderar adrenalin och insulin hos människor, neurotransmittorer som acetylkolin och serotonin, samt gaser som kväveoxid som reglerar olika fysiologiska processer. Inom ekosystem och feromoniska kommunikation förekommer även signalföreningar som påverkar beteende hos organismer.