Sidbrytningar

Sidbrytningar är markörer i ett dokument som avgör var en ny sida börjar. De används för att kontrollera layouten och läsares flyt genom texten, särskilt i längre dokument där det kan vara lämpligt att börja nya avsnitt eller kapitel på en ny sida.

Det finns olika typer av sidbrytningar. En hård sidbrytning tvingar början av en ny sida och införs oftast manuellt i ordbehandlingsprogram via kommandon som Infoga sidbrytning eller genvägar som Ctrl+Enter. Automatiska sidbrytningar uppstår när innehållet fyller den nuvarande sidans utrymme i enlighet med den givna sidlayouten. I många program kan man också använda avsnitts- eller avsnittsbrytningar för att särskilja delar av dokumentet och möjliggöra olika formatering, headers och fotters i olika avsnitt utan att ändra sidlayouten helt.

Användningen av sidbrytningar är vanlig i rapporter, uppsatser, böcker och andra längre texter där tydlig separation mellan delar är önskvärd. De hjälper till att hålla rubriker samman med följande text, starta nya kapitel på en egen sida eller behålla konsekventa sidor i tryck och presentationer. Det är också ett verktyg för att förbättra läsbarhet och layoutkonsistens när man skriver och redigerar.

Tekniskt kan implementeringen av sidbrytningar variera mellan program och format. Word- och LibreOffice-dokument har tydliga verktyg för att infoga sidbrytningar; vid utskrift och i PDF beaktas den programmerade sidlayouten. I HTML och CSS styrs liknande beteenden av regler för utskrift.