Samtalskontexten

Samtalskontexten är det sammanhang där en kommunikation sker och som påverkar hur ett yttrande tolkas. Det inkluderar den fysiska och sociala miljön, vilka som är närvarande, relationerna mellan deltagarna, syftet med samtalet, ämnet, tidpunkt och kanal samt tidigare erfarenheter och gemensamt kunskapsunderlag.

Faktorerna som formar samtalskontexten kan delas in i olika nivåer. Mikrokontexten omfattar det pågående samtalet: vad som sagts tidigare, hur långa pauserna är, hur turtagningen ser ut och hur avsändaren adresserar mottagaren. Mesokontexten rör den bredare sammanhanget såsom genre, institutionella roller, formell eller informell ton och normer för hövlighet och maktrelationer. Makrokontexten innefattar kulturer, språkvanor, historiska relationer och dominerande diskurser som påverkar hur yttranden uppfattas över tid.

Samtalskontexten påverkar bland annat referens och deiktik (hur ord som pronomen och tids- och platsangivelser uppfattas i det specifika läget), vilka implicaturer som anses rimliga och vilka kommunikativa handlingar som uppfattas som passande. Kontexten är ofta indexikal och dynamisk; den byggs upp och ändras under samtalets gång genom deltagarnas återkoppling och ny information.

Inom forskning och praktik används samtalskontexten som ram för pragmatiska analyser och samtalsanalys. Studier fokuserar på hur betydelser uppstår ur interaktioner och hur olika sammanhang leder till olika tolkningar av samma yttrande. Exempelvis kan formella möten signalera respekt genom hälsningar och titlar, medan informella samtal främjar snabbare turtagning och närhet. Vid digital kommunikation kan frånvaro av icke-verbala signaler förändra kontextens klimat och tolkningar.