Sammanhållande

Sammanhållande är inom lingvistik en term som betecknar de medel som binds samman i en text eller ett talat framställande för att skapa en sammanhängande helhet. Det handlar om hur olika delar av en kommunikation kopplas ihop så att läsaren eller lyssnaren uppfattar en tydlig struktur och ett meningsfullt flöde.

Sammanhållande medel kan delas in i flera huvudkategorier. Referentiella medel anger hur delar av texten refererar till tidigare eller framtida referenter, till exempel pronomen och demonstrativa ord som den, det, denna, sådant, eller tids- och rumspreciseringar som detta år. Korespondenta anaforiska kedjor hjälper till att följa vilka saker som diskuteras. Lexikal sammanhållning uppnås genom upprepning av nyckelord, användning av synonymer eller relaterade ord, så kallade lexikala kedjor. Konjunktioner och relativa satsinledningar skapar tydliga relationer mellan meningar och fraser, till exempel och, men, därför, eftersom. Ellips och substitut används också för att undvika upprepningar och därigenom bibehålla flödet.

Skillnaden mellan sammanhållning och koherence är att sammanhållning är textens formella bindningar på ytan, medan koherence handlar om den övergripande meningen och hur innehållet hänger samman i läsarens eller lyssnarens upplevelse. Dessa medel förekommer i både talad och skriven svenska, men kan vara mer eller mindre explicit beroende på genre och stilnivå. Sammanhållande är centralt för undervisning i textproduktion och textanalys.